Precis som förra året åkte jag och familjen till Så Mycket Bättre-land direkt efter Åland Marathon. Dels för att ladda batterierna, men också för att hinna med några livskvalitetspass (utan pulsband eller några speciella mål).
Hälsenorna kändes för korta och benen stela efter allt sittande under resan. Det första återhämtningspasset tog hand om den värsta likstelheten och sopade bort alla tendens till postmarathonblues.
Total blev det tre kortare utflykter i fårhagar och längst med Burgsviks gamla järnvägsspår. Suget efter långpass och nya utmaningar är tillbaka. Tankarna har redan börjat fladdra iväg mot TEC.
Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska tackla träningen inför de 8 milen. Mitt upplägg med 4 pass i veckan kvarstår med all säkerhet.
