Nattlöpning på Solsudret

Solsudret

Solsudret har verkligen levt upp till sitt namn de senaste veckorna. Värmen har gjort att jag väntat in i det sista med att få till det där sista långpasset inför Trans Scania. Lösningen fick bli att springa på natten när temperaturen är mer human.

I fredags stack jag iväg strax innan kl. 22. Ryggsäcken var packad med reflexväst, pannlampa, dubbelnougat, frukt-klämmisar, Gainomax, ölkorv och en hemmagjord sportdryck alt. vätskeersättning bestående av flädersaft och salt. Fläder verkar ha en bra förmåga att dölja smaken av salt för man kan blanda i ganska mycket utan att det börjar smaka svett.

Första stoppen blev bensinmacken där jag fyllde vätskeblåsan med 2 liter vatten som jag hoppades skulle räcka hela resan. Sedan bar det av till Burgsviks Camping och ned till Hoburgen längs med kusten. Det är en sträcka jag sprungit ett antal gånger. Trots detta blir det en helt ny upplevelse när solen sjunkit ned i havet och en halv måne visar vägen söderut.

Titt som tätt hoppade hjärtat upp i halsgropen när det prasslade till i buskarna och en fågel eller kanin sprätte iväg bara några meter från mig. Tempot höjdes även vid dessa tillfällen så det blev lite fartlek på köpet.

Kör ej till Hoburgsgubben

Vid tolvslaget var jag framme vid Hoburgsgubben. Det fanns inte så mycket att se, bara några husbilar som snarkade vid Majstregården och ljuskäglan från fyren som svepte över landskapet.

Hoburgen by night

På vägen tillbaka hade jag tänkt springa närmare den östra kusten för att passera Holmhällar, men jag började redan känna mig småsliten och det kompakta mörkret gjorde att jag bestämde mig för att följa de större vägarna istället. Det var ett bra beslut.

Nattlöpning Sudret runt

Även om kroppen verkar återhämtat sig från Lavaredo Ultra Trail så är huvudet inte riktigt tillbaka. Efter drygt tre mil började hårda förhandlingar med mig själv om när det skulle springas och när det var dags för gåpaus. Det finns ju inte så många ultrabackar på ön som underlättar de diskussionerna.

Ensamheten och de mörka tankarna avbröts temporärt av några cyklister, lite mötande trafik och ett par som gick med ficklampa i den svala sommarnatten. Doften från veckans brand påminde om hur otroligt torrt det är överallt just nu.

Jag hoppades att det skulle vara lite fest vid Hamra krog, men det ekade tomt där när jag passerade vid tvåtiden. Ingen Trocadero till mig med andra ord.

Det blev ett nyttigt långpass på 44 km till slut. Jag fick kanske inte det positiva besked när det gäller formen jag hade hoppats på, men det finns fortfarande några veckor kvar för finslipning.

Reklam

Tidigare inlägg

Visst är det du som springer så mycket?

Andra saker jag hört när jag sprungit den senaste veckan: – Gud, vad du är hurtig. – Puh… Det där ser jobbigt ut. För en gång skull känns Gotland som helt rätt plats för att träna inför ett kommande lopp. Trans Scania är om en månad och ön levererar bra miljöer för utmaningen. Asfaltsnötning … […]

Så funkar en ultralöpare

Följande konversation utspelade sig mindre än 24 timmar efter en ultralöpare blivit avplockad av det medicinska teamet på ett lopp. *Profilbilderna har ändrats för att skydda de oskyldiga. Och hur slutar konversationen undrar vän av ordning? Självklart anmälde hen sig till loppet. Drömmen om Western States är fortfarande levande i allra högsta grad. Du som […]

Följ Lavaredo Ultra Trail

Jag har tagit mig till Cortina, Italien. Ikväll kl. 23 startar Lavaredo Ultra Trail. 120 km och 5800+ höjdmeter ska avverkas i Dolomiterna. Du kan följa loppet på http://lavaredo.livetrail.run/ Jag har startnummer 597. Målet är att ha kul och komma i mål under 26 timmar för att kunna söka till Western States 100 igen. Att […]

Barometrisk höjdmätning och höjdkurvor on my mind

Som vanligt börjar jag snöa in på tankar om höjdmeter månaderna innan ett bergslopp. Inför Lavaredo Ultra Trail har jag oroat mig för att insamlingen av dessa höjdmeter gått väldigt trögt. En del av förklaringen är nog att jag sprungigt mycket med en klocka, Suunto Spartan Sport, utan barometrisk höjdmätning. Passen i Högdalstopparna har inte […]

Årets första 1000 km

Jag har precis passerat årets första tusing, d.v.s. 1000 km löpning. Vintern och våren har inte riktigt gått som planerat så jag ligger efter min vanliga mängd p.g.a. två förkylningar som sabbade statistiken och 24 timmars-loppet i Espoo. (Jag klev av efter ca 16 timmar.) Ca 10 procent av distansen har loggats på gymmet. Då […]

Endurance 24h i Espoo – en kamp mot klockan

Min mancold var av det segare slaget och höll mig gisslan under två veckor. Det blev en kamp mot klockan för att hinna blir frisk. I söndags släppte bomullen i huvudet och jag masade mig ut för första gången. Det blev ingen angenäm runda. Efter 2 km kändes benen stumma och andningen tog emot. Dessutom […]