Det är jobbigt att springa kort

Igår sprang jag Run for Pride. Loppet hade två distanser, 5 och 10 km. Jag valde milen. Förhoppningarna var lågt ställda när det gällde resultat p.g.a. hettan och obefintlig fartträning. Det fick bli ett tröskelpass med publik helt enkelt.

Jag värmde upp genom att springa från kontoret till starten vid Sjöhistoriska Museet. Svetten lackade redan efter de drygt fyra kilometrarna. Det blev till att hänga i skuggan tills startskottet skulle gå. Klockan 18 sprang ca 400 löparen ut på 5 km-varvet runt Djurgårdsbrunnsviken, jag och 136 andra sprang två varv.

Banan är ganska flack förutom en seg backe efter Roddföreningens Kaffeservering (efter 4/9 km-markeringen). Jag försökte hålla 4:45-tempo och lyckade ganska bra det första varvet. Svetten sprutade och pulsen låg på rött i princip hela tiden. Jag skippade vätskan vid varvningen eftersom jag körde med västen som hade en softflask med några deciliter vatten.

Efter 8 km började jag trampa luft och tempot sjönk en aning. Jag försökte bita ihop så gott jag kunde. Det är alltid lika fascinerande hur långa de sista kilometrarna känns, oavsett distansen man springer. Man lyckas ju alltid bli trött.

Run for Pride 2018-medalj

Väl i mål kunde jag konstatera att det är riktigt jobbigt att springa kort (snabbt). Detta var mitt första 10 km-lopp sedan 2012. Om drygt en vecka är det dags att springa 246 km, en distans som passar mig mycket bättre.

Never Die Easy.

Reklam

Tidigare inlägg

Nattlöpning på Solsudret

Solsudret har verkligen levt upp till sitt namn de senaste veckorna. Värmen har gjort att jag väntat in i det sista med att få till det där sista långpasset inför Trans Scania. Lösningen fick bli att springa på natten när temperaturen är mer human. I fredags stack jag iväg strax innan kl. 22. Ryggsäcken var […]

Visst är det du som springer så mycket?

Andra saker jag hört när jag sprungit den senaste veckan: – Gud, vad du är hurtig. – Puh… Det där ser jobbigt ut. För en gång skull känns Gotland som helt rätt plats för att träna inför ett kommande lopp. Trans Scania är om en månad och ön levererar bra miljöer för utmaningen. Asfaltsnötning … […]

Så funkar en ultralöpare

Följande konversation utspelade sig mindre än 24 timmar efter en ultralöpare blivit avplockad av det medicinska teamet på ett lopp. *Profilbilderna har ändrats för att skydda de oskyldiga. Och hur slutar konversationen undrar vän av ordning? Självklart anmälde hen sig till loppet. Drömmen om Western States är fortfarande levande i allra högsta grad. Du som […]

Följ Lavaredo Ultra Trail

Jag har tagit mig till Cortina, Italien. Ikväll kl. 23 startar Lavaredo Ultra Trail. 120 km och 5800+ höjdmeter ska avverkas i Dolomiterna. Du kan följa loppet på http://lavaredo.livetrail.run/ Jag har startnummer 597. Målet är att ha kul och komma i mål under 26 timmar för att kunna söka till Western States 100 igen. Att […]

Barometrisk höjdmätning och höjdkurvor on my mind

Som vanligt börjar jag snöa in på tankar om höjdmeter månaderna innan ett bergslopp. Inför Lavaredo Ultra Trail har jag oroat mig för att insamlingen av dessa höjdmeter gått väldigt trögt. En del av förklaringen är nog att jag sprungigt mycket med en klocka, Suunto Spartan Sport, utan barometrisk höjdmätning. Passen i Högdalstopparna har inte […]

Årets första 1000 km

Jag har precis passerat årets första tusing, d.v.s. 1000 km löpning. Vintern och våren har inte riktigt gått som planerat så jag ligger efter min vanliga mängd p.g.a. två förkylningar som sabbade statistiken och 24 timmars-loppet i Espoo. (Jag klev av efter ca 16 timmar.) Ca 10 procent av distansen har loggats på gymmet. Då […]