Nattlöpning på Solsudret

Solsudret

Solsudret har verkligen levt upp till sitt namn de senaste veckorna. Värmen har gjort att jag väntat in i det sista med att få till det där sista långpasset inför Trans Scania. Lösningen fick bli att springa på natten när temperaturen är mer human.

I fredags stack jag iväg strax innan kl. 22. Ryggsäcken var packad med reflexväst, pannlampa, dubbelnougat, frukt-klämmisar, Gainomax, ölkorv och en hemmagjord sportdryck alt. vätskeersättning bestående av flädersaft och salt. Fläder verkar ha en bra förmåga att dölja smaken av salt för man kan blanda i ganska mycket utan att det börjar smaka svett.

Första stoppen blev bensinmacken där jag fyllde vätskeblåsan med 2 liter vatten som jag hoppades skulle räcka hela resan. Sedan bar det av till Burgsviks Camping och ned till Hoburgen längs med kusten. Det är en sträcka jag sprungit ett antal gånger. Trots detta blir det en helt ny upplevelse när solen sjunkit ned i havet och en halv måne visar vägen söderut.

Titt som tätt hoppade hjärtat upp i halsgropen när det prasslade till i buskarna och en fågel eller kanin sprätte iväg bara några meter från mig. Tempot höjdes även vid dessa tillfällen så det blev lite fartlek på köpet.

Kör ej till Hoburgsgubben

Vid tolvslaget var jag framme vid Hoburgsgubben. Det fanns inte så mycket att se, bara några husbilar som snarkade vid Majstregården och ljuskäglan från fyren som svepte över landskapet.

Hoburgen by night

På vägen tillbaka hade jag tänkt springa närmare den östra kusten för att passera Holmhällar, men jag började redan känna mig småsliten och det kompakta mörkret gjorde att jag bestämde mig för att följa de större vägarna istället. Det var ett bra beslut.

Nattlöpning Sudret runt

Även om kroppen verkar återhämtat sig från Lavaredo Ultra Trail så är huvudet inte riktigt tillbaka. Efter drygt tre mil började hårda förhandlingar med mig själv om när det skulle springas och när det var dags för gåpaus. Det finns ju inte så många ultrabackar på ön som underlättar de diskussionerna.

Ensamheten och de mörka tankarna avbröts temporärt av några cyklister, lite mötande trafik och ett par som gick med ficklampa i den svala sommarnatten. Doften från veckans brand påminde om hur otroligt torrt det är överallt just nu.

Jag hoppades att det skulle vara lite fest vid Hamra krog, men det ekade tomt där när jag passerade vid tvåtiden. Ingen Trocadero till mig med andra ord.

Det blev ett nyttigt långpass på 44 km till slut. Jag fick kanske inte det positiva besked när det gäller formen jag hade hoppats på, men det finns fortfarande några veckor kvar för finslipning.

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Twitter, Google och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.