Jättelångt – tillbaka till rötterna

Jag har anmält mig till Jättelångt. Loppet som startade min ultraresa. Loppet där jag gjorde alla klassiska rookiemisstag.

• Startade i för högt tempo och kraschade redan efter drygt 3 mil. Det blev en lång dag på Roslagsleden.
• Fick saltbrist och det kändes som att jag var tvungen att slå en drill varannan kilometer.
• Hade för små skor och fick sota med blåsor och tappade tånaglar när fötterna svällde under loppet.

Eftersom jag inte visste hur jag skulle känna mig efter TEC 200 så lät jag loppkalendern vara blank månaderna efter loppet. Nu verkar inte att kroppen tagit så mycket skada av långjoggen, så jag har smugit igång med löpningen igen.

Av erfarenhet vet jag att det går ganska bra att springa kortare sträckor utan att känna något, men vid längre distanser så har kroppen inte riktigt återhämtat sig och trötthet/smärta kommer mycket tidigare. Även huvudet kräver en viss tid att hitta tillbaka. Hoppas att jag är fit for fight när det är dags att springa de ca 68 kilometrarna mellan Grisslehamn och Norrtälje för fjärde gången. Kul ska det bli hur som helst.

Suget efter att springa är det inget fel på i alla fall.

ps. Det är lite kul att min film från 2012 fortfarande rullar på jattelangt.se.