Badwater-tröjan

Det finns ett plagg som hängt med mig nästan hela mitt löparliv. Den vita långärmade tunna och svala tröjan från Craft införskaffades till mitt första marathon. Stockholm Marathon 2010 blev en svettig historia där andra varvet promenerades till stora delar. Jag gick omkring och svor för mig själv i värmen.

Sedan dess har tröjan fått förtroendet under flera lopp. Den skulle säker ha en hel del roliga anekdoter att berätta om den kunde det. Mycket glädje men även uppgivenhet har vi upplevt tillsammans.

Badwater-tröjan

Så fort är riktigt soligt åker den på. En vit långärmad tröja är det perfekta plagget under längre strapatser på sommaren. Den skyddar underarmarna från direkt solljus och jag tycker man känner sig allmänt svalare. Jag antar att den blockerar en del UV-strålar också. På våren och hösten har den funkat bra som ventilerande lager under t-shirten.

När man springer på asfaltens vita streck under en gassande sol får man nästan lite Badwater-vibbar. Det är kanske inte det mest smickrande plagget på en farbror. När tröjan blir blöt/svettig förvandlas den till ett genomskinligt korvskinn. Funktion får gå före fåfänga denna gången.

Den börjar blir noppig och missfärgad efter alla äventyr. Passformen är inte den bästa heller. Förra året försökte jag köpa en ny men fick reda på att inte fanns några att få tag i längre, så jag antar att den får hänga med ett tag till.

Jag och min vita långärmade tröja har bland annat sprungit Jättelångt, AXA Fjällmaraton, mitt första 100 miles-lopp, GAX 100 och den får kanske hänga med till Chamonix i augusti.

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Twitter, Google och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.