Jag checkade in på Hotell Halland kvällen innan loppet. Efter att ha gjort mig hemmastadd gick jag ut och gjorde stan. Pepes hade lång kö, populärt ställe verkar det som. Uppladdningen inför Sandsjöbacka Trail fick bestå av en pizza och öl på den lokala pizzerian.
Väl tillbaka på rummet fortsatte laddningen med slappande i sängen med chips och lösviktsgodis. Jag gjorde en Petter och lade fram alla kläder brandman-stylee så det bara var att hoppa i race-dressen när väckarklockan ringde.
Somnade strax innan tolv. Vaknade 02.25. Somnade om. Vaknade 04.12…
Klockan sex gick jag ned till receptionen för att hämta frukostpåsen som hotellet fixat till alla morgonpigga. Kände mig inte speciellt hungrig men klämde i mig ägget och halva mackan. 06.45 ser jag en karavan av löpare gå från pendeltågsstationen. Eftersom hotellet ligger så nära starten väntar jag en kvart till innan jag beger mig ut.
Det är en riktig go’ stämning vid nummerlappsutdelningen. Ett förväntansfullt sorl fyller lokalen.
Halv åtta fick vi äntligen ge oss av. Ett pärlband av pannlampor letar sig ut från stadskärnan. Det var bara att hänga på. Efter någon kilometer hittar alla sitt eget tempo. Jag får sällskap större delen av den inledande asfaltssträckan. Det blir en del snack om AXA Fjällmaraton och andra lopp.
När jag tittar på klocka för första gången har 8,6 km redan avverkats. Första milen går på 55 minuter. Nu är det slut på asfalten. Fem tekniska kilometrar följer. Jag märker ganska kvickt att jag är ringrostig. Det tar ett tag att hitta flytet. Jag släpper förbi snabbare löpare. Vissa kan verkligen det där med att sväva obehindrat över rötter och stenar. Jag är tyvärr inte en av dem.
Landskapet öppnar upp sig så småningom. Sandsjöbackadrumlinen är fantastisk i gryningen. Man kan pinna på lite snabbare igen. Första depån (17,7 km) är välfylld. Cola, kaffe, chips, glada funktionärer och den efterlängtade chokladkakan. Jag börjar vakna till.
Nu är det stiglöpning och skogsvägar som gäller. Ett par sjöar passeras. Efter 27 km börjar jag speja efter nästa energistation. Jag har läst på lite slarvigt visar det sig. Det är fortfarande flera kilometer dit. Jag vill inte ta en gel för nära inpå depån, men märker att motorn börjar skrika efter bensin. Precis när jag plockat upp mer energi så ser jag flaggorna från den andra, och sista, depån (31 km).
Cola, kaffe, chips, chokladkaka och iväg igen. Det sena energiintaget leder till kramp i benen. Mina lår är körda. Som tur är det lättlöpt ned till hästhagarna. Jag försöker tassa på efter bästa förmåga.
Loppet avslutas med några rejäla backar. Man tar sig bl a igenom en plockepinn-skog med omkullfallna träd. Det är kuperat och brötigt. Jag har en close encounter med ett par älgar som hänger i skogbrynet.
Till slut hör jag speakerrösten från målområdet. Efter ärevarvet på idrottsplatsen kan jag stämpla in på 5:03:08.
Utrustning
Icebug var ett bra skoval. Det var en del löpare som körde odubbat. En otrolig bedrift om du frågar mig. Jag tror inte jag skulle klarat att hålla mig på benen utan ståldubbarna. Mina Pytho2 är dock en halv storlek för stora för att funka optimalt i teknisk terräng. Fötterna gled omkring en del i skorna och gjorde att jag fick ett par blåsor.
Jag lyckades klä mig perfekt för de 5-7 minusgraderna. Löparmössa, buff (runt halsen), vantar, funktions-t-shirt, långärmat merinoullströja, tunn löparjacka, 2XU kompressionsshorts, 2XU vadkompression och vindbyxor.
Banan
Jag förstår verkligen tanken med loppets upplägg. Det är fint med den tidiga starten och soluppgången. Den första milen är inte jätteinspirerande med resten av banan är varierande och rolig. Som tur var hade det hunnit frysa på i terrängen så man slapp både lera och väta.
Märkningen var bristfällig på några ställen. Jag sprang fel 3 gånger under loppet. Vid två tillfällen följde jag en rygg utan att själv kolla efter markeringar, så där får jag skylla mig själv. Den tredje gången var vi en stor grupp som irrade runt utan att riktigt veta vart vi skulle, trots karta och allt.
Det finns utförliga banbeskrivningar här och här.
Arrangemanget
Det mesta flöt på riktigt bra. Jag fick Jättelångt-vibbar av hela arrangemanget. Det kändes välkomnande och som att alla verkligen tyckte att det var ett av årets höjdpunkter. Extra kul att alla distanserna hade olika starttider, vilket gjorde att man möttes och delade stig med både ultra- och halvmarelöpare den sista delen av loppen.
Jag kommer återvända och springa 68 km-varianten med största sannorlikhet. Tack Anne Mari, Robert och alla funktionärer för en fin dag.
