Det blev ingen start i Vintermarathon idag. Mia var tvungen att jobba och jag fick inte alla pusselbitar att falla på plats helt enkelt. Det blev för meckigt för att jag skulle tycka att det var värt att stressa till starten i morse. Löpningen är ett sätt för mig att varva ned och jag vill inte att det ska bli ännu ett stressmoment i tillvaron.
Självklart är det tråkigt med en DNS i protokollet, men denna gången kändes det rätt. Istället för att springa varv på Norra Djurgården fick jag nöja mig med att kötta en halvmara i mitt tänkta maratempo. Jag lyckades hålla spöket bakom mig hela rundan. Som kompensation ska jag även försöka få till ett längre äventyr längst med Boo- och Värmdö-leden imorgon.
Förra helgen rekade jag och familjen runt Skeviksgrottan och det väckte suget att testa lederna. Jag kommer att starta vid Boo hembygdsgård och springa de 15 kilometrarna till Strömmen. Sedan tar Värmdöleden vid.
I torsdags kunde jag fira att jag passerat förra årets totala distans. Jag har alltså sprungit mer än 2772 km i år. Det har rullar på ganska bra hela året som diagrammet nedan visar. Några 16-mila steg bryter den vanliga lunken.
Om allt funkar som det ska så har jag hunnit springa Sveriges längd två gånger, Smygehuk till Treriksröset tur och retur, innan allt ska nollställas igen. (2 x 1572 km = 3144 km.)
