Det var i maj 2009 som det hela började. Jag kan inte påstå att det fanns något speciellt ögonblick som satte igång allt. Vet dock att jag blev lite chockad när jag såg bilder på mig själv där en blekfet magen kikade fram i glipan mellan t-shirten och jeansen. Det kändes inte så smickrande.
Första passet var 3,5 km. Jag har inte noterat någon tid för premiären. Pass nummer två några dagar senare var 4,4 km och tog 30 minuter. Sedan rullade det på alldeles för fort. Lagom till årsskiftet hade jag dragit på mig ett löparknä och fick börja om på nytt.
Då var målet att klara ett marathon. Stockholm Marathon 2010 genomfördes med nöd och näppe. Distansen fortsatte fascinera mig några år till.
Mycket har hänt sedan dess. Jag har lärt mig att lyssna på kroppen. De flesta lopp jag springer nu är längre än ett marathon. Asfaltsnötandet har bytts mot mer äventyrliga strapatser.
Min löpning
Jag har passerat 1000 mil löpning total, 10115 km för att vara exakt.
Hmm… Hur ska man fira detta?
Ikväll ska jag dricka drinkar med ett fint gäng som jag träffat tack vare löpningen (och Twitter).
Hälsa gänget från mig!
Det ska jag göra.