Förra årets pryl blev pannbenet. Det är först nu jag börjat inse vikten av taktik, målbilder och mental träning. Det spelar ingen roll hur häftiga prylar man har om inte den mentala biten är på plats.
Jag vet inte hur många gånger jag hade sprungit 100 miles i mitt huvud innan jag gjorde det på riktigt i Västerås. 100 miles var ju bara en dubblering av 50 miles-distansen, som att gå från halvmarathon till marathon…
Målbilden varierar. Det kan vara en 4-rätters middag och en kall IPA i Grövelsjön som i Christines fall eller att få det där ”fåniga” bältesspännet efter att ha genomfört 100 miles under 24 timmar.
Det är en otrolig fördel att ha något extra att plocka fram när det börjar kärva under ett lopp. Ju tjockare pannben desto bättre. Har du dessutom en plan A, B, C… X finns det inget som kan stoppa dig.
Efter Black River Run tog det nog längst tid för huvudet att återhämta sig.
Matt Fitzgerald, som bl a skrivit Run – The Mind-Body Method of Running by Feel, pratar just om den mentala delen av löpning i senaste avsnittet av Trail Runner Nation.
