Imorgon är det dags för Stockholm Marathon för många. Det pimplas magiska kolhydratlösningar och rödbetsjuice för att optimera prestationen under loppet. Den ständiga frågan om man tränat tillräckligt poppar säkert upp också.
Lycka till hörni! Jag kommer tyvärr inte ha möjlighet att stå och heja på er i år. Måste dock erkänna att det vore kul att springa hemmamaran snart igen.
För egen del lutar det åt ett lugnt pass ute på Värmdö, så en burgarlunch funkar utmärkt som uppladdning. Nedtrappningen är i full gång. Om en vecka ska ett av årets höjdpunkter bockas av, Jättelångt.
Värme är inte riktigt min kopp te, men jag måste vänja mig vid det. Skäggsvett hör sommaren till.
