Det är inte långt kvar till Black River Run och det dyker upp en hel del tankar inför loppet. 100 miles är inget man bara river av utan förberedelser. Kroppen och framför allt huvudet måste var med. Några orosmoln inför varvfrossan i Västerås:
Tailwind, ny leverantör av energi
Jag är lite kluven till Tailwind. Magen har knorrat under 2 av 3 lopp där jag använt sportdrycken. Jag vågar inte chansa och blir därför tvungen att ta med egen energi. Det innebär extra meck vid varvning för min del eftersom jag troligen inte kommer ha någon support på plats.
Avsaknad av ett riktigt bra mål
Om jag ska vara ärlig så springer jag Black River främst för att ha en chans att klara av Grand Slam:en, The Swedish 100 mile Challenge. Bislett 24h känns mycket mer som höstens stora a-lopp. Tidigare har målet att klara distansen räckt som morot, nu har jag gjort det 3 gånger. Att fixa ett PB på hela distansen eller möjligen satsa på en snabb 50 miles (PB?) och lida mig igenom andra halvan av loppet är två alternativ. Vi får se vad dagsformen säger.
Högre matchvikt
Sommarens fika- och glassdiet påverkar fortfarande min vikt. Eller så var det semesterträningen som gav några extra kilo muskler, högst osannorlikt dock.
Den eviga frågan om utrustning
Det är främst skorvalet som är ett frågetecken. Ett ickeproblem egentligen.
