Två lopp och en begravning

Vi börjar med peppen. Jag lyckades klämma in två lopp i maj, halvspontant och bra för kommande utmaningar. Kroppen och suget att springa långt är tillbaka igen. Jag fick väl aldrig någon riktig svacka efter TEC, men det har varit segt i några veckor.

Ett GAX 100-specifikt långpass med fullpackad ryggsäck har det blivit. Det blev den klassiska sträckan Gustavsberg hem till (för)orten. Slutspurten med tre riktiga långpass räddare månaden.

Patagonia långpass

Jag har lyckats samla på mig några fina solnedgångar också.

Solnedgång Årsta

Solnedgång Söder

Begravningen

Och så var det deppen. Min kära lilla oas begravs i grus. Det började redan i förra veckan. Jag vet inte riktigt hur planerna ser ut för skogsdungen, men det är tråkigt att springa där just nu.

Vila i frid kära stig.

Jag kommer sakna solstrålarna som strilar mellan trädstammarna ned på skogsvägen.

Majroskogen, före

Den nya grusgången känns inte alls lika lockande. Man blir ledsen i ögat.

Majroskogen, efter

Vila i frid kära stig…

Summering maj 2014

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Instagram, Twitter och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.