Det var varmt och kuperat. Två saker som jag har svårt för. Alltså är det just det jag ska träna på. Perfekt med tanke på kommande lopp.
Första varvet av Lida Ultra gick aningen för fort. Jag hamnade konstigt nog ganska långt fram i startfältet. Eftersom sällskapet var trevligt så hängde jag på den första milen. Sedan fick de snabbare löparna rusa iväg.
Under andra varvet började man känna av solen. Jag försökte dricka och hålla koll på energin. Det gick så där. Kroppen ville inte riktigt ta till sig vätskan. Magen blev skvalpig och jag kände mig låg. Jag tappade kontakten med Mats som jag sprungit med större delen av loppet.
Sista varvningen blev stökig. Jag spillde ett glas cola över mina kläder. Satte i mig på tok för mycket saltgurka och var tvungen att suga i mig nästa en hel flaska vatten för att rädda situationen. Ännu mer skvalp i magen.
Nu följde några kilometer där jag sprang helt själv. Tiden började gå långsammare. Riktigt segt var det. Jag hade ingen kramp, men benen var inte samarbetsvilliga. ”Varför håller jag på med det här”-tankar. Som tur var sammanstrålade jag med Mats igen. Vi tuggade på resten av loppet.
Vid den sista vätskestationen kom jag på att jag faktiskt hade Resorb Sport med mig. Jag fyllde mina handhållna flaskor med vatten och hällde i vätskeersättningen. Ett riktigt lyckat drag. Magen blev glad och jag började känna mig piggare. Hmm… borde kommit på det tidigare.
Nu var det bara 6 km kvar. Nästan bara utför, plus en brant uppförsbacke. Och en till uppförsbacke. Och en till. Hemlängtan gjorde de sista kilometrarna oändligt långa. Min klockan stannade på 53,71 km och 5:37:05 när vi passerade mållinjen.
Banan
Banan var faktiskt finare än jag mindes den från provlöpningen för några veckor sedan. Jag antar att jag hade lite mer tid att njuta och hitta alla nyanser denna gången.
Arrangemanget
Det var ett klassiskt ultra-arrangemang utan krusiduller. Ca 50 deltagare stod på startlinjen kl. 08.00. I mål fick man kaffe och en macka istället för medalj. Funkade perfekt det med.
Korta reflektioner
- Faktumet att jag såg loppet som ett träningspass bidrog nog till att jag var lite väl passiv när det började ta emot.
- Jag är glad att jag valde den korta varianten av loppet. 89 km hade varit för mycket i värmen.
- Nike Zoom Wildhorse funkade bra. Den mjuka sulan och dämpningen gjorde dock fötterna tröttare än de borde varit efter 5 mils löpning.
- Resorb Sport är en ny favorit i min ultra-bag-of-tricks.
- Det är alltid lika kul när det kommer fram någon och berättar att de följer min lilla blogg.
På kvällen var jag tvungen att klämma in en svalkande nedjogg för att motverka stelheten.
