Salomon Trail Tour Hellas 42 km – mycket lopp för pengarna

Vi var en liten tapper skara som skulle springa Salomon Trail Tour Hellas 42 km. Valde man långa banan fick man mycket lopp för pengarna eftersom den innefattade 21 km-loppet som i sin tur innefattade 10 km-loppet osv. Av de 29 som startande tog sig hälften i mål. För min del blev det en lång dag i skogen.

Jag kommer inte skriva ett målande inlägg om mitt harvande på trötta ben utan konstaterar att jag inte hade återhämtat mig helt efter fjällmaran. Värmen gjorde att jag drack otroligt mycket. Det hade inte funkat att köra utan vätskeryggsäcken för min del.

Ett bra långpass blev det. Jag fick öva på mina survival skills. När jag väl var klar hade man redan börjat packa ihop. Min väska som jag hade lämnat in låg vid ytterdörren till sekretariatet…

Arrangemanget

Tyvärr kändes arrangemanget ganska rörigt. Redan vid starten var det lite oklart vart vi skulle springa, förvirringen fortsatte vid varje varvning. Det fanns ingen funktionär som hade koll och visade vägen. Jag fick oftast fråga publiken. En del löpare sprang varven i fel ordning osv.

Banan

Det var torrt i skogen. Ingen gegga så långt ögat kunde se. Märkningen av banan var bristfällig och otydliga på vissa ställen.

• Efter ca 17 km var vi en klunga på 4 löpare som missade en avfart och fortsatte på en grusväg i 300 meter innan vi insåg att vi hade hamnat fel.
• Vid parkeringen strax innan varvning på första (och sista varvet) fick man chansa och springa rakt fram eftersom det inte fanns några röda snitslar alls.
• Under andra varvet var det förvirrande att de röda banden plötsligt blev gulrödrandiga.

Min klocka mätte sträckan till 44,3 km. Jag tror dock att det bara blev 1 km felspringning totalt.

Eftersom jag sprang Stockholm Trail tidigare i år förstod jag ungefär hur en Trail Tour-bana skulle vara och vad som väntade. Jag vet dock inte om jag gillar det upplägget när man ska springa 42 km eller mer. Som banläggare behöver man kanske inte slå knut på sig själv för att få till en knixig bana. Jag hade nog uppskatta det olika banorna var för sig, men det blev för mycket att plöja dem efter varandra. I’m too old for that shit.

Detta möttes man av efter ca 39 km. Kämpa.

Den roligaste delen av loppet var nog det första varvet som bestod till största delen av Gröna och Blåa spåret, en sträcka som jag sprungit ett flertal gånger och tänkt att här borde man lägga ett lopp.