En stor fet nolla

Redan innan TEC bestämde jag mig för att vila ordentlig efter loppen. Denna vecka är den första sedan oktober 2012 som kan summeras med noll kilometer löpning. Då var det ett inflammerat nagelband på lilltån som satte stopp för all typ av löpning, nu är vilan självvald.

0 km löpning

Facit efter TEC 200 miles: lösa stortånaglar tack vare alla rotsparkar, blåsor på lilltårna och begynnande blåsor under fötterna på grund av allt promenerande. Sedan hade jag ett rejält skav i skrevet. Söndagen spenderas med benen i högläge. Det blev en tupplur mitt på dagen, under natten sov jag oroligt.

Tröttma och clownskor

Veckan började med svullna fötter och stela ben. Clownskorna åkte på när jag tog mig till kontoret för att jobba heldag. Hade vissa svackor med trötthet. Tåstrumpor och kompression gör nästan mer nytta efter ett lopp. Allt hålls på plats så att återhämtningen påskyndas. Fötterna var otroligt ömma framåt eftermiddagen. Jag hade problem med att stå längre stunder på grund av värken.

I onsdag hade det mesta lugnat ned sig så jag kunde gå på releaseparty för Niklas Holmströms bok Springa Sörmlandsleden. Ett par timmars minglande gick galant.

Releaseparty och hamburgartallrik

Kände mig konstant hungrig i slutet av veckan. Sömnen hade fortfarande inte hittat sin rytm. Om jag inte hade bestämt mig för att ta ett break hade jag nog redan sprungit en kort sväng i torsdags, men jag har varit duktig. Ovansida av vänsterfoten knorrar fortfarande. Efter loppet fick jag hör att det var många som hade klagat på smärta just där.

Löpvilan fortsätter några dagar till sedan börjar den långsamma upptrappningen igen.

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Twitter, Google och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.