Efter en lång dag som publik var det dags att kliva på helgens hedersuppdrag efter midnatt. Såg verkligen fram emot att hjälpa mina vänner till stordåd under TEC 100 miles.
Löpare 1: Jag var medlöpare (pacer) under de 3 sista varven. Förra årets tid skulle putsas. Utmaningen var att vända en negativ trend. Istället för att älta trötthet och smärta skulle tankarna fokusera på positiva saker som att det inte var så långt kvar, att vi plockade placeringar och höll ett högt tempo trots det sena skedet i loppet.
Det första varvet var ett ”känna-på”-varv där vi snackade en hel del. Jag sprang framför och agerade en bra rygg att följa. Innan varvning planerade vi vad som skulle ske vid depån för att tappa så lite tid som möjligt. Ute på andra varvet hittade vi ett bra flow. Det var inte så mycket prat utan vi bara tuggade på. Tempot höjdes och vi gick i färre backar. Sista varvningen blev ett riktigt F1-pitstop, i med lite vätska och ut igen. Vi var inne i zonen och inget kunde stoppa oss. Avslutningen var magisk, och ett nytt PB blev det för Kent. Grattis mannen!
En halvtimme senare klev jag på igen.
Löpare 2: Jag hängde på de 2 sista varven. Humöret var på topp och målet att klara loppet under 24 timmar inom räckhåll. Vi tassade på ungefär som jag själv brukar göra i slutet av ett 100 miles-lopp. Jag sprang jämsides när det funkade och på skogsstigarna höll jag mig bakom. Uppgiften handlade mest om att vara sällskap. Bältesspännet fixades med över en timmes marginal. Bra jobbat Anders!
TEC 200 miles
Efter att ha sett hjältarna på plats under det andra dygnet kan jag konstatera att jag inte riktigt är där (än). Det var otroligt inspirerande att se Torbjörn springa 32 mil med ett bredd leende på läpparna och komma i mål på en tid strax under 41 timmar. Linda och Henrik krigade på tappert och klarade utmaningen med bravur. Hatten av.
Torbjörn Gyllebring, TEC 200 miles.
