Let’s dance

När farbror var ung sprang han inte. Den enda motion jag fick kom från besöken på dansgolvet. Det kunde t.o.m. hända flera gånger per vecka. Stockholms klubbscen hade börjat explodera och man kunde svänga sina lurviga till tonerna av allt möjligt rytmiskt.

Deep house

Då var det inte gel och sportdryck som höll energin på topp. Iställer fick ölhydrater styra vätskenivån. Dansen var dock viktigare än fyllan för det mesta. När det var som bäst kände man sig som en evighetsmaskin och kunde hålla igång till morgonkvisten. Samma känsla dyker även upp nu när jag springer långt.

Trevlig helg!

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Twitter, Google och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.

  • Kan inte annat än hålla med. Ja, och att en av veckans höjdpunkter var P3 Dans, på fredagarna.
    Lite sämre med klubbar här nere i smutsiga södern. Men de som fanns hängde man ofta på.
    Nu får musikspelaren, på träningspassen, agera miniklubb. 🙂