Löpningen har gått segt de två senaste veckorna. Blytunga ben och hög puls har bidragit till att planerade långpass kortats ned. Vet inte om det bara sitter i huvudet eller om jag haft ett virus som inte riktigt vågat ge sig till känna. Mathias Fredrikssons test av sista backen på Tour de Ski har spelats upp vid varje löprunda.
Kliv, kliv, överlev, kliv, kliv, överlev…
Jag är helt övertygad om att ”Kliv, kliv, överlev…” kommer eka i bakhuvudet under UTMB och andra strapatser också.
Det redan klassika mantrat har även passat utmärkt när jag försökt ta mig fram utan dubbade skor på de uselt underhållna gatorna. Det är nästan så att man varit sugen på att använda sina Icebugs när man gjort vardagsärenden.
