Kan det gå fel med 42 som startnummer? Jag åkte till Skövde med målet att springa längre än förra året. Det lyckades jag med, men 80 meter längre är i fjuttigaste laget. Möjligen skulle jag kunna få ett tröstpris för min jämnhet.
Efter en lite offensivare start dalade tempot när jag kommit halvvägs. Precis som förra året valde jag att börja gå en bit av den långa uppförsbacken. Jag lyckades aldrig ta mig ur bekvämlighetszonen utan tuffade på som vanligt tyvärr.
Jag hade problem att få i mig tillräckligt med energi under loppet. Egen dryck och gel varvades med lite cola, chips och jordnötter. Utbudet vid varvningen lockade inte denna gången. Jag saknade saltgurkan, ägg med kaviar osv.
Lärdomar från Skövde 6-timmars 2015
- Skövde är The Windy City i alla fall om man ska gå på de senaste två årens lopp.
- Det är härligt med hotellfrukostar men man behöver kanske inte vräka i sig allt som är gott 3 timmar innan start. Kände mig riktigt tung den första timmen av loppet.
- Lita inte för mycket på klockan. Även i år mätte min Suunto drygt 2 km fel, alltså över ett varv diff, vilket gjorde att jag trodde jag låg bättre till än jag egentligen gjorde.
- Adidas Boston Boost 5 funkade mycket bättre än Nike Lunaracer.
- Jag måste ha bättre ordning på grejerna vid varvning. Det tog alldeles för lång tid att hitta det jag skulle ha. Skärpning.
Reima mäter under Skövde 6-timmars.
Starten och tidtagningen var flyttad till andra sidan parken i år. Varvet mätte 1493 meter och underlaget var tydligen det bästa under loppets 11-åriga historia.
Stämningen under och runt loppet var trevlig som vanligt och jag hann bekanta mig med en del nya ansikten. Det var extra kul att min reskamrat lyckades springa över 72 km och kom in på en hedrande 5:e plats. Bra jobbat Kent!
