Lopprapport: AXA Fjällmaraton 2013

Bara några sekunder efter att jag satt mig på transferbussen mot starten riktas det en kamera i ansiktet på mig och min skäggige löparvän. Några snabba frågor och jag har råkat avslöja att jag tänkt springa AXA Fjällmaraton under 6 timmar. Oops.

Starten, AXA Fjällmaraton

Starten

Jag ställer mig ganska långt fram i 5-6 timmarsgruppen vid starten. Tar det ganska lugnt de första kilometrarna tills banan viker av in mot skogen och det första fjället. Försöker hålla mig kall och inte stressa upp mig över att det bildas köer osv. Blir passerad av ett antal löpare när terrängen bli mer förlåtande.

Skalknippen

Hade tänkt skriva ned mina mellantider från förra året på armen för att ha lite koll men glömmer det på morgonen så klart. Minns dock de två första tiderna på ett ungefär. Jag når den första tidskontrollen 7 min snabbare än förra året. (Det är 5 minuter visar det sig när jag dubbelkollar efter loppen.) I år ligger det inget lock över fjället utan man får se en vacker vy över Åreskutan.

Skalknippen, AXA Fjällmaraton

Efter det första branta stupet ned kommer det en riktigt skön sträcka. Det känns som jag flyger fram. Blöt myr, gegga och runda snälla stenar. Kroppen börjar vakna till liv.

Mot Ottsjö, AXA Fjällmaraton

Ottsjö

Vid Ottsjö blir det en bulle och vätskeblåsan fylls på med några deciliter sportdryck. Jag ligger ca 10 minuter före förra årets passering. Nu följer Hållfjället, transportsträckfjället. Fint, men inte like spektakulärt. Jag börjar bli orolig att jag startat för hårt och bestämmer mig för att sluta titta på klockan. Bara köra på känsla.

Hållfjället, AXA Fjällmaraton

När man hunnit njuta klart av att se Ottsjön och Ottfjället börjar den tuffaste delen av loppen. Det känns verkligen som stigen vill göra en illa. Rötter, vassa stenar och allmänt teknisk terräng. Det gäller att hålla tungan rätt i mun. Jag åker på några törnar. Inget allvarligare som tur är.

Nordbottnen

Jag blir riktigt lättad när jag ser den näst sista vätskestationen, Nordbottnen. Dags att förbereda sig för väggen och en jäkla massa backtrampande. Jag plockar på mig saltgurka, lösgodis, en bulle och en banan. Den extra salta buljongen som serveras sitter fint. Vätskeblåsan fylls på med mer sportdryck. Nu börjar loppet på riktigt.

Ottfjället

Jag känner mig ganska pigg upp till det första krönet av Ottfjället. Sedan kommer en rejäl svacka. Försöker få i mig lite salt. Det hjälper inte. Klämmer en gel. Det hjälper inte heller. Benen är stela i nedförslöpningen och uppför är det segt. Jag tar en gel till. Denna innehåller bl.a. koffein. Hoppet börjar återvända.

Ottfjället, AXA Fjällmaraton

Det är en otrolig fördel att jag har sprungit loppet en gång tidigare och vet att vägen upp för Ottfjället inte bara handlar om en lång klättring utan ett antal stigningar med platt- och nedförslöpning emellan.

Vindskyddets vätskestation dyker upp så småningom. Jag vänder mig om för att njuta av utsikten i några sekunder. En snabb cola, 2 st chockladbollar, några surisar och iväg. Jag kommer ta mig i mål. Frågan är på vilken tid? Vågar inte titta på klockan.

Jag försöker pinna på så gott det går. När den långa vägen ned från loppets högsta punkt börjar får jag kramp på insidan av båda låren. Jag är tvungen springa bredbent som en cowboy i några hundra meter innan det släpper. Känner mig klumpig. Hittar inget flyt.

Målet

Vid den näst sista spången sneglar jag på klockan. Det finns fortfarande hopp. En 3 km lång grusväg återstår, mest nedför som tur är. Det är bara att gasa. Mina trötta fötter smattrar högljutt mot underlaget. Elljusspårets två sista kullar forceras i ren panik. Jag blir omsprungen av en medtävlande och vi säger något peppande till varandra.

I höjd med Vålådalens sporthall hör jag hur speakern meddelar att det är 15 sekunder kvar om man ska hinna under 6 timmar. Ungarna står och väntar vid den sista kurvan. Vi spurtar i mål tillsammans. Sportidenten stämplas in för sista gången.

En av de första jag möter efter målgången är killen med filmkameran. Han skrattar och säger: 59. Den officiella tiden blir 5:59:54. Så jävla nöjd.

I mål, AXA Fjällmaraton

Mellantider

  • Skalknippen: 59:37:00 (01:04:09 förra året)
  • Ottsjö: 01:57:17 (02:07:22) Kontrollen var flytta några hundra meter.
  • Nordbottnen: 03:26:56 (03:47:04)
  • Ottfjället: 05:04:31 (05:25:46)
  • Mål: 05:59:54 (06:25:55)

Arrangemanget

Jag trodde att det större deltagarantalet skulle förstöra hela loppet, men jag kan inte påstå att jag märkte någon större skillnad från förra året. Allt flöt på riktigt smidigt. Om man tittar på resultatlistorna så verkar det som det var ganska många som inte dök upp till start, ca 200 skulle jag gissa på. Ett fantastiskt lopp och arrangemang kort och gott.

Utrustning

Dubbarna som jag preparerat skorna med kvällen innan gav mig det extra grepp jag saknade förra året. Övrig utrustning fick snällt ligga kvar i ryggsäcken under hela loppet.

Om du inte sett filmen från årets lopp så hittar du den här.

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Instagram, Twitter och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.

2 thoughts on “Lopprapport: AXA Fjällmaraton 2013

Comments are closed.