Under lördagens långpass sprang jag förbi och rekade hur Hammarbybacken mådde. På framsidan var det full aktivitet. Det gick helt ok att ta sig upp för baksidans isiga serpentinväg med mina halkskor från Åland Marathon. Nedfärden blev en näradödenupplevelse, långt från Kilians eleganta skuttande i senaste Salomon-filmen.
Den seriösa backträningen får börja när jag slipper riskera liv och lem. Dubbade skor känns inte aktuellt längre eftersom det är 98 procent barmark på gång- och cykelvägar. I skogen är det dock en bit kvar till att det är snö- och isfritt.
Vecka 12 stängdes efter 76 km löpning. I påsk ska jag försöka klämma in ett par 2-timmarspass, sedan börjar nedtrappningen inför TEC.
