Efter en viss tids inaktivitet är det dags att uppdatera lite här på bloggen. Jag tror att en släng av Dunning–Kruger-effekten eller bluffsyndromet ligger till grund för den senaste tidens ovilja att publicera något.
Dunning–Kruger-effekten är en kognitiv bias som innebär att den som är inkompetent också är oförmögen att förstå att denne är inkompetent. Detta får till följd att inkompetenta överskattar sin kompetens i högre grad än kompetenta. Samtidigt tenderar personer med hög kompetens underskatta sin relativt höga kompetens gentemot andra, vilket leder till antagandet att det som är lätt för den kompetente också är lätt för andra.
I begynnelsen av bloggandet tyckte jag det var lätt att komma på saker att skriva om. Jag kunde inget, men hade en massa åsikter om allt. Ju mer jag nördat ned mig i löpningen, desto större känsla av att jag är en bluff. Vad bidrar jag med egentligen?
Bloggens vara eller icke vara har benats under de senaste månaderna.
Nu är det dags att sluta analysera och fortsätta framåt istället. Löpningen och denna plattform har introducerat mig för en massa fantastiska människor. Det har årets två första evenemang, Stadion Marathon och Fortsätt Upp! Fat Ass, visat mig.
Den 24 februari ska jag springa Endurance 24h i Esbo, Finland. Innan dess måste jag bli av med min man cold…
Mycket ingefära, citroner, honung och andra gula saker blir det.
