Det senaste månaderna har jag bekantat mig med trappmaskinen på gymmet. Det är den maskin som hittills lyckats bäst med att simulera långa klättringar i berg. Det skoningslösa tuggandet med ständig belastning på benen. En puls som sakta sakta stiger tills man måste ta en (foto)paus.
Kör man 80–90 trappsteg i minuten hinner man med 2500 steg på en halvtimme. Sedan kan man jogga ned några kilometer. Det är ett bra lunchpass.
I vår är det kanske läge att kasta på sig en viktväst när det ska gås i trappor och drömmas om berg. Jag måste nog hitta ett bergslopp snart. Det är tur att jag ska till Soller (Mallorca) i början av april.
