Nu finns det inte så mycket mer jag kan göra inför Mozart 100. På lördag kl. 05.00 är det dags. Det finns fem svenska flaggor med på starlistans 325 rader. Jag har velat en hel del hur jag skulle göra med loppet och vilka mål jag ska ha. Beskedet om UTMB slukade liksom hela årets fokus.
Mozart får blir ett genrep. Ett 105 km långt sådant, med 4700 höjdmeter och vackra vyer som bonus.
Träningsmängden halverades förra veckan och slutade på 42 km. Högdalsalperna fick ett sista besök.
Jag var tvungen att göra en liten visualisering av banan för Mozart 100, precis som jag gjorde inför Tierra Arctic. Det känns skönt att ha ett hum om vad som väntar.
En platt karta och höjdkurva säger inte jättemycket om hur det är. Nu skvallrar inte filmen om underlag och annat som kan göra loppet svårt, men man får en bättre överblick.
Jag slipper i alla fall ha med en massa obligatorisk utrustning. En mugg, pannlampa och visselpipa är det som krävs. Det känns mer som sightseeing än t.ex. UTMB:s långa lista som skriker överlevnad med Bear Grylls.
Självklart slog den vanliga nojan till så här sista veckan innan loppet. Har jag tränat tillräckligt? Nej, egentligen inte men det ordnar nog sig på något sätt.
Det blir nog tuffare än jag trodde när jag anmälde mig i oktober. Mitt sufferscore kommer vara högt.
Lycka till på lördag! Martin och jag kör Zugspitz UT ungefär exakt samtidigt. Känner mig smått undertränat med och dricker alldeles för många öl här i München.
Öl är bästa uppladdningen. Kör hårt 🙂