Tidigare har jag använt Stockholms Brantaste som en väckarklocka för att dra igång med backträningen. Det finns inte något bättre för motivationen än att känna sig riktigt värdelös medan man trampar sakta uppför Hammarbybacken.
Igår körde jag Brantaste-banan plus ett par vändor till under transportlöpningen hem. Passet fick önskad effekt. Redan under första vändan protesterade hela kroppen, benen kändes som betong. Om jag inte bestämt dagens upplägg innan så hade jag nog vänt hem utan att passera toppen.
Jag måste verkligen ta tag i det här med höjdmetrarna. Efter den knackiga starten på året har fokus legat på att få upp volymen och jobba på snabbheten. Tyckte att allt var bra på Mallorca där jag samlade 2500 höjdmeter på 4 dagar, men tydligen har jag långt kvar till någon typ av backform. Om en månad är det dags för Mozart 100 km med 4700 höjdmeter. Kämpa Kristian!
På Strava pågår Mt. Everest Climbing Challenge som en extra morot.
Det var kanske lite elakt att göra detta test drygt en vecka efter Aros Marathon… På lördag går startskottet för årets upplaga av Stockholms Brantaste och jag är glad att jag inte står på startlinjen.
Tänkte ge mig på Sthlms Brantaste i år igen och eventuellt värma upp med Rogers Bergstävling imorgon, ingen ide att mjukstarta 😀
Heja!