I fredags hade jag lyckan att se Spring, Uje, spring på Södra Teatern. Den självbiografiska föreställningen handlar om vad som händer när man får ett besked om en obotlig sjukdom, Parkinson i Uje Brandelius fall. Upplägget låter inte så roligt, men det var länge sedan jag skrattade så mycket.
Låtar från soloalbumet varvas med snack och sketcher. Givetvis finns det en hel del allvar i det roliga. (Och löparen i mig fick sitt lystmäte mättat när Uje tassade runt sitt skrivbord under en låt.)
Tack Uje för en sjukt rolig föreställning.
Mitt tips är att se den innan du dör. Om jag inte har helt fel ska Spring, Uje, spring på Sverigeturné i höst. Det fanns filmkameror i salongen så popmusikföreställningen dyker kanske upp på en tv-skärm någon gång också.
