Jag trodde att jag skulle ha gott om tid på mig när jag kom till Västerås men på tåget insåg jag att Jonas låg före tidschemat med drygt en kvart. Bra timing på anslutande buss gjorde att jag hade hela 10 minuter tillgodo när jag väl kom till Orientalen. Det fick blir ett snabbt byte till löpvänligare stass.
Jag hann hälsa på några bekantingar vid tältet innan det var var dags att ge sig ut på det första varvet. Jonas var inne i en svacka med krånglande mage så det kändes bra att kunna erbjuda sällskap när mörkret började lägga sig och pannlampan skulle fram.
De inledande skogspatierna gick lite långsammare, men när det väl blev löpvänligare tog vi igen tappad tid. Jag sprang framför och försökte hålla det tempo som var planerat. Vi hade en hel del att snacka om så det kändes som tiden och kilometrarna försvann snabbt. Vid varvning blev det ett byte av vätskebälte och iproppande av energi. En minut senare var vi ute på banan igen.
Andra varvet blev lite tystare men humöret var på väg upp. Vissa sträckor sprang vi i 5:30-tempo, riktigt imponerande med tanke på att Jonas hade varit igång i över 12 timmar. Man får passa på att utnyttja topparna när huvudet tillåter det. Kl. 23:30 lämnade jag över stafettpinnen till Christer som skulle ta de två avslutande varven.
När mitt uppdrag var slutfört passade jag på få i mig lite energi själv. Planen var att försöka hitta en till löpare som behövde pacer. Jag fick nobben ett par gånger och började känna mig kall av att stå stilla. Som tur var dök Coyntha upp med en förfrågan om jag kunde tänka mig att springa ett varv med Anders. Självklart ville jag det.
Det är alltid kul med nya möten, ett utmärkt tillfälle att utbyta erfarenheter och tips. Vi pinnade på riktigt bra i den behagliga Västerås-natten. När vi hade kommit halvvägs runt varvet ringde Jonas för att berätta att han kommit i mål på tiden 17 timmar och 15 minuter, ett PB med 4,5 timmar! En fantastisk prestation att lyckas bita ihop hela sträckan.
I slutet av varvet passerade vi en löpare som tackat nej till sällskap tidigare men kunde tänka sig det nästa varv. Jag hann proppa i mig lite mat och byta till en varmare tröja innan det var dags för ett varv med en till Anders. Vi hade setts på TEC i våras men inte hunnit med mer än några artighetsfraser. Nu hade vi ett helt varv att snickesnacka. Kl. 04:40 var jag klar med helgens sista stödinsats.
Black River Run blev ett riktigt bra långpass som slutade på 64 km. Jag kände mig rätt mör när jag stod i duschen. Det blev mindre mys och mer löpning än jag tänkt, men jag klagar inte.
På morgonkvister lämnade jag tävlingsområdet och tog tåget hem lagom till ett par timmars fikakrängande för sonens fotbollslag.
Eftermiddagen spenderades i Gamla Stan med Pokemonjakt på schemat. Pizzan efteråt var minst sagt välbehövlig.
Bildspel från loppet hittar du här.
