Mina fyra senaste marathon har avverkats på ungefär samma tid: 3:55:37, 3:53:03, 3:46:42 och 3:50:39 i lördags. Samtidigt har min träningsdos ökar sakta men säkert.
Det ser kanske ut som min utveckling går väldigt långsamt framåt, men rent kroppsligt och mentalt känner jag en enorm skillnad. Jag kan inte säga att det är bekvämt att springa ett marathon, distansen skrämmer mig dock inte alls på samma sätt som den gjorde för ett år sedan. Återhämtningen efter längre pass/lopp går mycket snabbare osv.
Jag tränar väldigt lite kvalité och snabbhet utan prioriterar mängd. Det är fortfarande fascinationen för distansen som driver mig framåt. Visst vore det roligt att klämma milen sub 45 eller ett halvmarathon sub 100, men just nu är det viktigare att jag t ex kan anmäla mig till Stockholm Ultra och veta att jag kommer klara distansen.
”Back to backs” och ”Time on feet” kommer vara mina buzzwords även i fortsättningen. Hösten kommer bestå av en rad längre lopp: Sörmland Ultra, Åland Marathon eller Vintermarathon eventuellt Karlstad 6-timmars. Vissa lopp kommer jag se som rena träningspass. Självklart så är AXA Fjällmaraton årets stora utmaning.
- Back to backs (eller doubles)
- Springa två långpass eller tävlingar efter varandra. Kroppen ska inte ha tid att återhämta sig helt mellan passen. Istället för att t ex köra ett långpass på 4 mil på söndagen så springer man ett halvmarathon på lördag och söndag. Effekten blir nästan samma, men träningen är skonsammare för kroppen.
- Time on feet
- Prioritera tid istället för tempo under långpass. Det är alltså ok att gå delar av passet bara man är ute utsatt tid.
Lätt att hålla med om b2b-pass! Jag började köra sådana i våras och är stormförtjust.