De senaste två åren har Stockholms Brantaste inlett backsäsongen för mig. I år blev det Rogers Bergstävling som fick stå för käftsmällen. Sex rundor upp för Hammarbybacken, sju om man räknar med registreringen på toppen av backen. Drygt 10 km och ca 500 höjdmeter totalt. Allt detta för det facila priset av noll kronor. Nummerlappen från Lida Ultra fick tjänstgöra även under detta lopp.
Vi var ungefär 20 stycken som dök upp till en soldränkt Hammarbybacke. Starten gick vid foten av backen. Efter den första klättringen följde fem varv: Ner på baksidan, förbi kolonilotterna, tillbaka till foten av backen och upp till toppen.
Det är alltid lika inspirerande att se bergsgetterna skutta uppför medan man själv kämpar, flåsar och känner sig dålig. De första två till tre varven är jobbigast, sedan verkar kroppen acceptera att det tar emot. Plågsamt och nyttigt på samma gång. Efteråt känner man sig som en kung.
Det är bara den här typen av lopp/backar som får mig att ta ut mig så här mycket. Nu är jag uppvärmd inför kommande fjällmaratonträning.
Efter välbehövlig vila i gräset och trevligt snack gick jag till Max för att svalka mig med en milkshake. Sedan blev en återhämtningsjogg hem.
I övrigt var det full fart i Hammarbybacken. Team Nordic Trail, Sickla Trail Run, downhill-cyklister, folk med stavar, folk med stavar och ryggsäck, picknickande par… alla var där.
