En sista-minuten till Stockholm Trail

Jag har haft Stockholm Trail på min kanske-lista under året men när förkylningen kom räknade jag bort loppet. Tack vare The Power of Twitter dök det upp en startplats som jag inte kunde tacka nej till.

Stockholm Trail

Jag var sent ute, som vanligt, när jag skulle till loppet. En kvart innan start lyckades jag göra namnbytet och sedan var det bara att gå direkt till startfållan. Startskottet för 21 km-klassen gick kl. 11. Från Globen rullade banan ned mot Hammarbybacken. När asfalten byttes mot stigar blev det ett par flaskhalsar där man blev helt stillastående. Propparna försvann snabbt när fältet började spridas ut sig.

Min kropp var seg från start. Jag gick upp för Hammarbybacken för att inte dra på mig någon onödig mjölksyra. Segheten släppte aldrig. Andningen kändes tung och jag fick kämpa för att få någon typ av flyt på de mer tekniska sträckorna. Det fanns inget klipp alls i steget. En tredjedel in i loppet funderade jag på att bryta men bestämde mig för att sänka tempot ännu mer för att orka ta mig runt.

Till sist kom jag i alla fall i mål, en timme efter segraren Andreas Svanebo. 10 km-varianten av loppet hade räckt gott och väl för mig med tanke på dagsformen. Jag får skylla på att det var förkylningen som låg kvar och spökade. Efter några tävlingar som gått enligt plan är det bra med lite motgångar igen. Det höjer motivationen för den kommande träningsperioden.

Om arrangemanget

  • Jag gillade banan. Den var krävande och visade upp möjligheterna som finns i Nackareservatet på ett bra sätt. Det fanns fler branta backar förutom de två vändorna i Hammarbybacken. Totalt blev det ca 500 höjdmeter.
  • Lagom många vätskestationer. Jag var dock tvungen att lämna andra vätskestationen tomhänt eftersom jag inte orkade vänta på att de skulle fylla på muggarna på det helt tomma bordet.
  • Funktionärerna var bra utspridda. Viktigt med tanke på säkerheten och det är alltid trevligt med pepp i den publiktomma skogen.
  • Skippa medaljen… eller ta fram en som inte känns som en leksaksmedalj.

Medalj Stockholm Trail

Det blev ett återhämtningpass på en mil senare på kvällen. Jag var tvungen att putsa till den skrala månadsstatistiken.

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Instagram, Twitter och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.