Nu har jag kört tre backpass på löpbandet. Har för mig att Nike gjorde någon typ av studie i samband med lanseringen av Nike+ som visade att om man lyckades få en person att använda produkten tre gånger så var chansen att man fortsatte väldigt stor.
Vet inte om jag är fast, men yrseln jag upplevde i början var borta under dagens pass. Tidigare kändes det precis som jag hade druckit ett par öl under tiden jag sprang på löpbandet. Jag fick anstränga mig för att spela ”nykter” och hemjoggen blev småvinglig.
Jag är inte riktigt kompis med bandet än utan kör Quick Start varje gång och vrider sedan upp lutningen till 10 procent. 20 minuter senare stannar bandet automatiskt. Efter en kort paus kör jag igång igen. Det finns säkert en massa fiffiga funktioner under skalet på denna Johnson T8000 som väntar på att bli upptäckta.
Tycker det är riktigt tungt att tugga backe på band. Nästan lite ångestframkallande, fast på ett positivt sätt.
Något som märks tydligt är att jag svettas kopiöst. Alla kläder blir plaskblöta. Tycker nästan synd om medgymmarna. Det ser ut som en blöt hund skakat av sig efter att jag samlat klart på mina artificiella höjdmetrar. Öppningsscenen från Fame går på repeat.
You’ve got big dreams? You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying … in sweat.
Något jag måste bli bättre på är gymfies. Det här duger inte.
