Jag var tvungen att jobba hemifrån idag. Klockren timing för en gångs skull. Vädret var fantastiskt och man kunde höra lockropen från Högdalstoppen på lunchen. Det var bara att snöra på sig skorna. Lunchlöpning är ett sällsynt inslag i min träningskalender.
Den låga solen strilade fint mellan de nakna träden när jag var på väg upp för downhill-banan. På toppen mötte jag en löpare som precis blivit klar med sitt slit.
Betongbänken såg inbjudande ut efter några vändor. Det märktes tydligt att jag inte kört någon riktig backträning de senaste månaderna.
Höjdkurvan avslöjar att jag var tvungen att pausa ett par gånger under passet för att pusta ut. Detta var femte dagen i rad med minst en mil löpning. Gårdagens tempo-mil kändes fortfarande i benen. I morgon får det bli något lugnare igen.
Sorgligt nog verkar nya skrotupplag vara på gång i området igen.
Mina Pearl Izumi Trail M2 funkade utmärkt uppför men det blev halt i geggan utför. Det hade behövts grövre dubbar.
Avslutningsvis en selfie med nöjd farbror.
