Känner mig fortfarande riktigt nöjd efter Vintermarathon. Under loppet hade jag samma fina känsla i kroppen som senast jag satte nytt PB på distansen. Det var inte så att jag bara snöt ur mig en ”bra tid” som lopprapporten kanske gav ett intryck av. Det fanns stunder med tvivel, DNF-tankar och ömmande kroppsdelar.
Årets långlöpande har i alla fall gjort att jag ser på distansen på ett nytt sätt. Varvbanan hjälpte till att bryta ned loppet till lagom stora portioner. Huvudet hanterade tröttheten mycket bättre än tidigare. Krampen höll sig borta. Det kändes som jag lyckades behålla löpsteget och hållningen. (Nu har jag inte sett några bilder från slutet av loppet så jag kan ha fel.)
Jag har sluppit ägna mig åt funny walks trots två dagars stillasittande på kontoret. Söndagens 8 km återhämtning gjorde susen. Nu är det färdigtävlat för i år. Sail out gott folk. Peace.
