Igår var det äntligen dags för årets första riktiga besök till Nackareservatet. Det Blåa och Gröna spåret mellan Hellasgården och Solsidan närmare bestämt. Jag tog en tidig buss till Letstigens hållplats. Därifrån sprang jag de 3 kilometrarna till Hellasgårdens motionsspår sedan svängde jag in på Blåa spåret mot Solsidan.
De bitvis tekniska stigarna med rötter och stenar sög snabbt musten ur mig. Löptekniken blev lidande och jag fick känningar i högra knät igen. Vinterns asfaltsnötande har helt klart gjort benen vekare när det kommer till terränglöpning.
Det gick nästan att ta sig runt torrskodd, men vissa ställen verkar alltid vara leriga och blöta.
Gröna spåret tillbaka mot Hellasgården bjöd på vitsippor och en hel del omkullfallna träd som blockerade vägen. Vid ett par tillfällen vandrade tankarna iväg och jag villade bort mig trots att jag sprungit leden ett flertal gånger. (Små solblekta gröna prickar på tallar är inte de tydligaste markeringarna.)
Det blev ett fint njutarpass med en hel del fotopauser. Rundan avslutades efter 25 km vid Björkhagens tunnelbanerstation.
Detta var det längsta passet jag sprungit med Montrail Rogue Fly på fötterna. De skötte sig helt ok i den tuffare terrängen och är heta kandidater till Jättelångt.
Jag har blivit sugen på att testa det gröna spåret. Är det bra uppmarkerat? Tänkte ta saltsjöbanan ut och springa tillbaka mot stan.
Det finns några oklara ställen. Den gröna markeringsfärgen är inte supertydlig i skogen. Ladda ned en GPX-fil till telefonen som backup.