Nu är stavpremiären avklarad. I morse bar det av till Hammarbybacken igen. Regnet som piskade ned när jag vaknade hade avtagit en aning när jag kom fram.
Till en början kändes det lite ovant med stavar men efter ett tag hade man fått in någon typ av teknik. Jag tjuvkikade på några andra som också var på plats. Totalt var vi en handfull backtrampare med stavar. Tror jag aldrig har sett så många där tidigare. Kan det vara som när man själv fått barn och bara ser barnvagnar överallt?
Jag var definitivt den långsammaste där. Vissa kan verkligen det här med att ta sig upp med en väldig fart. Det är bara att hoppas att övning ger färdigheter för den här farbrorn också.
Total blev det 11 vändor och ca 900 höjdmeter under två timmar.
Jag tyckte stavarna hjälpte en hel del när man tog sig upp. Det var kanske främst hållningen som blev bättre som i sin tur gjorde att man inte belastade vaderna lika hårt osv. Återkommer med mer när jag hunnit träna några gånger till.
På hemvägen satte jag mig ned på ett säte i tunnelbanevagnen för att pusta ut. När jag skulle hoppa av upptäckte jag att jag lämnade efter mig ett stort blött hjärta på sitsen. Förlåt.
