Vädret var ett orosmoment innan start. Det blåste och var småkyligt, ryktet sa dock att det skulle bli medvind hela loppet. Jag väntade in i det sista innan jag tog av mig överdragsbyxorna. I ryggsäcken hade jag en nedbantad variant av UTMB-packningen, så jag hade grejer med mig för att klara det mesta i väderväg. (Löpning med all obligatorisk utrustning för UTMB kommer bli ett återkommande pass i min träning fram tills det är dags för examen i augusti.)
Klockan 10 gick startskottet. Christer och hunden Molly tog täten. Vi sprang i gemensam trupp från Uppsala slott. Efter ett par kilometer kom vi fram till den gamla nedlagda banvallen som skulle leda oss fram till målet i Enköping.
Nu var det fri fart som gällde. Solen började kika fram och visst hade vi medvind! Humöret var på topp men löpningen kändes styltig och stel. Det tog nästan en mil innan benen var med på noterna.
Trevliga medlöpare gjorde att färden fram till Örsundsbro (halvvägs) gick fort. Nu blev banan bitvis smalare. Det var inte lika lätt att springa och snacka längre. Jag tappade mitt sällskap och fick tuffa på själv.
De stolpiga benen var tillbaka. Jag tryckte i mig mer energi och salt. Det kändes som andra halvan av loppet var ett enda långt motlut. Evighetsbacken-skylten skvallrade om att det kanske inte bara var en mental uppförsbacke.
Och så var det raksträckorna som aldrig tog slut…
Vid marathonpasseringen fick jag sällskap igen. Det var riktigt skönt att kunna snacka bort tröttheten som börjat komma smygande. Inte så långt kvar nu.
Tre kilometer från mål väntade den sista prövningen. Efter en tur ned i en grusgrop, och en uppvärmningsbacke, kom den fruktade ”väggen”. Det var ingen jättebacke egentligen men 47 km i benen och den lösa sanden gjorde det knepigare att ta sig upp.
Efter den syrahöjande strapatsen kunde man rulla ned mot downtown Enköping. Vi kom fram till Stora Torget efter 4 timmar och 57 minuter enligt mig klocka.
Om Aros Marathon
Aros Marathon är riktigt trevligt. Stämningen runtomkring och under loppet påminner om Jättelångt. Det var ganska många som hade Jättelångt i sin kalender och använde Aros Marathon som genrep. Ett alldeles ypperligt upplägg om du frågar mig.
Utbudet vid depåerna var riktigt lyxigt, speciellt med tanke på att loppet är gratis. Man kunde bidra med valfritt belopp i kollektlådan om man kände för det.
Ett stort tack till arrangörer, funktionärer och medlöpare. Jag kommer att återvända till denna pärla.
