Jag hatar verkligen att försova mig. Speciellt när man har ett tidigt långpass med sällskap inplanerat. Ännu tråkigare blir det när man upptäcker att det är en död telefon som orsakat det.
I går vaknade jag trekvart för sent. Efter lite googling lyckades jag få liv i min okontaktbara Nexus 5:a.
Volym ned- och power-knapparna skulle vara intryckta i 10 sekunder innan det dök upp en felsökningsskärm och telefonen kunde startas om. Senaste uppdateringen (4.4.4) verkar ha gjort telefonen ostabil.
Det fick bli nya planer. Givetvis missade jag tunnelbana med några futtiga meter när jag till slut kom iväg. Hela 14 minuter fick jag vänta på nästa tåg. Dagens storstadsproblem.
Från Björkhagen blev det en riktigt fin runda till Solsidan och Hellasgården på den Blåa och Gröna spåret hade jag velat skriva. Men benen var som stockar efter bara några kilometer så jag valde att följa motionsspåret direkt till Hellasgården och vidare till Hammarbybacken och hem.
Som straff hade jag lust att avsluta passet med en hinderbana. Men det blev inget av det heller.
Det är tur att jag inte ska springa Stockholm Trail idag. Risken att det skulle blivit samma fjasko som förra året hade varit överhängande. Jag hann dock se delar av banmärkningen vid Söderbysjön.
Min telefon försökte kanske säga att jag ska börja ta det lugnt redan nu och skippa den sista mängden inför GAX 100. Vi får se hur det blir med det. Idag valde jag att ta sovmorgon istället för att försöka mig på ett tidigt långpass igen.
Har precis hittat hit, härlig blogg du har. Och kul att läsa om löpning av någon som delar samma synsätt.
Vart ligger hinderbanan någonstans? Den har jag missat helt.
Välkommen David 🙂
Hinderbanan ligger vid Sturebyskolan.