Gänget bakom Stockholms Brantaste måste ha en bra deal med vädergudarna med tanke på allt regn som öst ned dagen efter loppet. I år var det nästan ännu bättre än förra året. Solen gassade och loppet hade lockat dubbelt så många löpare till Hammarbybacken.
Jag var på plats en timme innan start för att hämta nummerlappen. Som uppvärmning gick jag upp till toppen för att njuta av utsikten och den friska vinden.
Arrangörerna lockade med ett par spurtpriser för att öka motivationen i år också. Första delades ut till de snabbaste upp till första krönet och sedan var det bästa tiden i sista pannbensbacken som premierades.
Jag startade långt bak i fältet och tog det väldigt lugnt fram till första spurtpriset för att sedan kunna springa när det blev lite flackare resten av första backen. Nedför rullade det fint och jag plockade en hel del placeringar. Liftbacken tuggades lugnt och metodiskt. På toppen tog jag en slurk vatten och hällde resten över huvudet.
Sedan följde serpentinvägen ned på baksidan av backen och en sväng runt kolonilottsområdet. Ett skönt break där en del mjölksyra jobbades bort. Den sista backen inspirerade till fortsatt backträning. Det gick på tok för sakta helt enkelt, men kul var det.
Mitt backtrampande och långpassnötande i sakta mak hjälper inte så mycket i den här typen av korta syrastinna sprintlopp. Jag lyckade dock kapa förra året tid med över 90 sekunder.
Goodiebagen innehöll en Icebug-buff och sportdryck från Oshee. Jag hann även få en redig raggarbränna på armarna när jag väntade på prisutdelningen och utlottningen av sponsorprylar.
Dagens kanske största behållning var att se vinnaren Anders Kleist kaxiga rock’n’roll-posande på prispallen.
Bra jobbat! Min buff från Icebug är kanonskön (att stoppa ned skägget i när det blir kallt)!
Tack. En buff är nästan den ultimata goodiebagprylen.