TEC 50 miles under 9 timmar #tec100

TEC var mitt första 50 miles-lopp. Jag hade planerat att springa varven på 65 minuter och se hur länge det höll. Genom att gå i de större backarna skulle jag hålla nere tempot och spara krafter från start.

Förberedelser

Eftersom det regnade på morgonen och banans skick var aningen oklart packade jag med en massa extra kläder, 3 par skor, BestGrip-dubbar, mat i form av Snickers, nötter, energi-gel, ölkorv…

Varv 1-4

Jag valde att starta med min Haglöfs Endo-jacka på för att hålla mig torr. Regnet byttes mot snöblandat regn efter ca en timmes löpning. Självklart började man måla upp ett skräckscenario a la förra årets Stockholm Marathon, men som tur var blev det uppehåll större delen av dagen.

De första varven tuffade på lite snabbare än tänkt tack vare trevligt sällskap i form av medlöpare jag träffat tidigare eller haft kontakt med på Twitter. Vid varje depåstopp fyllde jag min handhållna flaska med Perpetuem, drack ett glas cola och satte i mig lite choklad och salta kex eller saltgurka.

Halvvägs tänkte jag ta av mig Haglöfs-jackan och byta kläder men valde att köra på för att inte tappa flytet.

Varvtider: 62, 63, 64 och 66.

Varv 5-8

Andra delen av loppet blev en betydligt ensammare resa. Alla började hitta sitt eget tempo. Det blev några kortare snack när man passerade någon eller blev passerad. Innan jag stack iväg på 6:e varvet blev det alldeles för mycket fika i tältet. Magen började klucka och jag var tvungen dra ned på vätskan under kommande timme.

Energinivån hölls uppe med en gel och sesamkakor (som bästa Maratonmorsan speciallevererat).

Jag tappade fokus ett tag. Blev lite för bekväm med att gå. Krampkänningarna som lurade i bakgrunden hölls under kontroll genom att köra höga knän i vissa backar. Samtidigt började nedräkningen: mindre än hälften kvar, bara 2 varv kvar… Sista varvet hade jag sub 9 timmar inom räckhåll och ökade tempot för att till slut komma i mål på 8:53:59.

Varvtider: 68, 70, 73 och 68.

Banan

Banan var i mycket bättre skick än jag kunna drömma om. Det var några hundra meter med snö, is och slask annars var det barmark. Eftersom tjälen fortfarande var kvar i marken sjönk man inte ned så mycket i skogspartiernas lera. Arrangörerna hade verkligen gjort ett fantastiskt jobb med prepareringen.

Bansträckningen hade en ganska bra mix av cykelvägar, grusvägar och sköna oaser med skog där man bara behövde koncentrera sig på var man skulle sätta sina fötter.

Sammanfattning

Jag är riktigt nöjd med mitt resultat och att humöret var på topp större delen av dagen. Planen höll och jag kände efteråt att jag kanske t.o.m. varit lite feg. Jag har mer att ge.

Loppet gav mersmak. Arrangemanget, funktionärerna och publiken gjorde dagen till en ren njutning. 100 miles ligger definitivt närmare efter denna helg. Precis som under AXA Fjällmaraton gav Twitter-kontakterna loppet en extra dimension. Det var riktigt trevligt att träffa allihopa. Ingen nämnd, ingen glömd.

Post-race

Fötter och andra känsliga ställen klarade sig från blåsor och skavsår. I söndags sprang jag ett återhämtningspass på 5 km för att slippa den värsta stelheten. Kroppen kändes inte speciellt sliten. Jag har inte skuttat ned för trapporna de senaste dagarna, men efter omständigheterna är allt ändå helt ok.

Mina skor behövde lite kärlek efter loppet. Under leran gömmer det sig ett par Saucony Mirage.

Bilder från loppet hittar du bl.a. här.