Vad gör man inte för lite Razzle Dazzle

Ibland behöver man en morot för sitt joggande. Igår gjorde jag en favorit i repris på det temat. Passet började med att jag sprang till macken för att fylla vätskeblåsan med vatten. Tänkte handla något salt på ICA men vände i dörren när jag såg den enorma kön. Högsäsongens baksida.

Färden fortsatte till hamnen där jag hälsade på resten av familjen som hängde utanför Glada Glassen, sedan bar det av på grusvägen bakom campingen. Jag följer kusten söderut. Blyga små harpaltar lekte kurragömma i snåren. 

Mot Vamlingbo

Vissa sträckor bjuder på riktigt fina vyer. Motvinden ville att jag skulle få kämpa lite extra för min belöning.

Strax innan jag ska svänga in på asfalten till Vamlingbo är jag tvungen att springa genom en bäck som fyller mina Sense Pro 2 med vatten. Bra test av skornas dränering inför Tierra Arctic Ultra är den första tanken som dyker upp.

Den 2,5 km långa raksträckan till korsningen känns oändlig, men i slutet hägrar dagens mål. Väl framme ser jag skylten till Razzle Dazzle Glass. Öppet 11-17. Min klocka säger 17:56. Hmm… Det ser tomt ut utanför Vamlingbolaget. Humöret störtdyker. 15 km fikalöpning helt i onödan.

Jag börjar fundera på Plan B, Hamra Krog 6 km längre fram på min tänkta rutt är ett alternativ. Precis när jag kommit över Hoburgsvägen och passerar buskarna som skymmer den lilla kiosken ser jag till min stora glädje att luckan är öppen och att det står några där. Jag rusar dit och frågar om det är öppet.

– Vad är klockan?
17:57, meddelar jag skamset.
– Jag stänger efter dig.

GoPro och glass

Två kulor glass i en bägare och livet är fantastiskt igen. Jag njuter andaktsfullt.

Razzle Dazzle

De 13 kilometrarna hem känns sega, men glassen smakade jäkligt bra.

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Twitter, Google och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.