Långpass på Storsudret

Jag springer sällan långpass som är längre än 3 timmar. Kortare ultralopp får fungera som ultralångpass. Om man inte springer så många lopp som tidigare får man ta sig i kragen och ge sig ut på egenhand ibland.

Igår bestämde jag mig för att vakna tidigt och springa längs med kusten ned till Hoburgen.

Storsudret

Passet började som vanligt med att jag fyllde på vätskeblåsan vid macken. När jag hade kommit några kilometer blev jag ikappsprungen av en annan löpare som undrade om han fick hänga med en bit. Jonas bodde på Borneo och gillade att springa långt också visade det sig. Han hade bl.a. sprungit Hong Kong 100 km och Tarawera Ultra.

Vi sprang ungefär 5 km ihop innan vi skiljdes åt. Innan dess hann han tipsa om The Most Beautiful Thing (TMBT) eller The Most Terrible Thing som den också kallas. Loppet är 100 km och bjuder på nästan 6000 höjdmeter.

Rebecca & Fiona (Värvet) höll mig sällskap följande 83 minuter. Solen hade börjat grilla ordentligt när jag skymtade Hoburgen i fjärran. Som tur är hade jag min Badwater-tröja på mig. Tankarna flöt iväg till hjältarna som samtidigt tassade på i Death Valley.

Långpass till Hoburgen

Man tror att man nästan är framme när man ser udden men det är ungefär 3 km kvar. Den sträckan är dock riktigt fin som tur är. Ska försöka hinna bocka ett månskenspass där också innan jag lämnar ön.

Majstregården, Hoburgen

När jag väl var framme vid Hoburgsgubben så hade restaurangen inte hunnit öppna än. Jag fick nöja mig med att stirra på glasskartan.

Jag tycker alltid att det känns motigt att springa hemåt från Hoburgen. Vid ett tidigare tillfälle bröt jag t.o.m. passet och tillkallade bilassistans för att ta mig hem. Denna gången bet jag ihop. Kevin Moores berättelse om sin löpning av Camino de Santiago i Ultra Runner Podcast fick mig att tugga på.

Strax innan Hamra såg jag ett par grabbar som gick på vägen iförda pyjamasbyxor och med mobilerna i högsta hugg. Jag var givetvis tvungen att fråga om det fanns några Pokémons i närheten.

– Nej, suckade de besviket.

Fika på Hamra krog

Eftersom jag hade glömt att fylla på ryggsäcken med ny energi innan jag stack så fick det bli en fikapaus vid Hamra Krog för att höja humöret den sista biten hem. Trocadero och Salmiakki-glass är bra grejer.

Lagom till lunch var jag hemma igen. Det blev 46 km in på kontot till slut.

Hop Shed Brewery

Ölets dag avslutades med pizza och lokala brygder från Hop Shed Brewery.

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Twitter, Google och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.

  • Coyntha

    Vilket underbart pass! Spring på lördag med full moon! Jag kollade på videon och det ser spännande ut! Blev sugen att åka dit! Bra jobbat!

    • Skulle vara häftigt att yla mot en fullmåne nere vid sydspetsen 🙂