Jag brukar räkna 2009 som året då jag började med löpningen. Det är en sanning med modifikation. Jag hade faktiskt en sommar mellan barn 1 och 2 då jag sprang en hel del. Hur mycket har jag ingen koll på längre.
Planen var nog att springa S:t Eriksloppet (Stockholm Halvmarathon) om jag inte minns fel. Tid och puls loggades med en pulsklocka (Suunto t3c) och distansen mättes med hjälp av ”Mät runda”-funktionen på jogg.se. Allt skrevs ned i ett block. De gula löparskorna (Reebok Road Lite) hade införskaffats i den lokala sportaffären, helt utan bening från min sida. Det fanns inte så mycket att välja på.
Sommaren började lida mot sitt slut, men det blev inget lopp för mig. Jag visste nog inte ens hur man skulle anmäla sig. Träningen fortsatte en bit in på hösten sedan tog det stopp. Att springa på vintern fanns inte på kartan.
Det skulle dröja till 2009 innan tanken väcktes igen. Precis som förra gången var det under barnvagnspromenaderna lusten började gro. Mobilappar för mätning av distans, peppen på social medier och den här bloggen gjorde att löpningen fastnade mer permanent denna gång.
Idag fyller den första anledningen till att jag ändrade livsstil år. Grattis A!
