De ger sig på en när man är som svagast

Basilusker är fega kräk. Självklart gav de sig på mig efter Black River Run. Jag var raspig i halsen redan i måndags och skippade därför återhämtningsrundan. Sedan fortsatte den nedåtgående spiralen. Igår var första dagen jag började känna mig som en människa igen.

Förutom förkylningen har kroppen varit förvånansvärt pigg efter loppet. Jag antar att det låga tempot på slutet bidrog till det. Fötter och vrister svullnade inte upp och stelheten i benen var kontrollerbar. Stortån som kysste en rot kommer tappa nageln.

Pearl Izumi Road N2

I morse sprang jag en testrunda. Det blev en kort jogg i makligt tempo. Riktigt skönt att smyga igång igen.

Anmälan BUM 100 miles

Kl. 09:01 hängde jag på låset och skickade jag in en anmälan till BUM 100 miles. Ska bli riktigt kul med ett helt nytt 100 miles-lopp nästa år.

Lidingöloppet 2014

Sedan bar det av till Lidingövallen och Grönsta gärde.

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Twitter, Google och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.

  • Ja, de där jäkla baciluskerna!! Veta hut borde de göra! Börjar känna mig lite rosslig nu efter Lidingöloppet.