Den traditionella långpassfredagen uteblev i år. Fyra dagars vila efter TEC fick dock räcka. Igår blev det återhämtning i form av mysjogg på änget vid Öja kyrka, sedan vidare till det gamla järnvägsspåret via Burgsvik.
Tankarna vandrade hela tiden tillbaka till förra helgens urladdning. Känner mig oerhört tacksam över att jag kan hålla på med löpning och att jag hittat så mycket fina vänner genom det.
Benen kändes relativt pigga, dock knorrade knäna en aning. Jag hade helt glömt bort att jag faktiskt hade ont där under stora delar av loppet.
Den enda smolken i bägaren var mötet med den lösa hunden som skulle fram och ”leka”. Självklart var den helt ofarlig enligt ägaren.
Det är ingen fara. Hon tycker bara att det är kul att du springer…
Tycker det är småknepigt med alla dessa leksugna jyckar. Jag förstår att att man vill låta sin lilla älskling få springa fritt, men samtidigt har jag upplevt tillräckligt många situationer som kunde slutat illa för att tycka det är ok. Ett kärleksfullt nafs kan förstöra så ofantligt mycket.
