Jättelångt – en solskenshistoria

Solen skiner när vi kliver av bussen i Grisslehamn. Under resan har jag lyssnat på ett avsnitt av Gatuslang och försökt sova för ta igen den knappa nattsömnen. Nummerlapparna hänger vid staketet precis som förra året. Jag gör i ordning mig och hinner vara lite social innan det blir dragning av tävlingsinfon och invigningstal.

Startnummer 52 Jättelångt

Strax efter 9 går startskottet. De första milen försvinner snabbt tack vare vacker omväxlande terräng och trevligt snack med andra löpare. Trots en svalkande bris från havet droppar det oroande mycket från kepsens brätte. Jag brukar ha svårt att prestera när det är varmt.

Det finns inte så många naturliga backa som lämpar sig för mina planerade gångpauser. Jag tvingar mig ändå att ta kortare promenader för att sänka pulsen. Daniel verkar gilla min plan och det slutar med att vi följs åt hela loppet. Ett riktigt bra teamwork med tanke på resultatet.

Roslagsleden är fin, men min hjärna verkar har förträngt transportsträckorna på grusvägar och asfalt. Visa rakor känns oändligt långa när tröttheten börjar krypa fram. Jag blir glatt överraskad vid marathonpasseringen. Klockan visar 4:35, ungefär en halvtimme snabbare än förra året.

Skebo BrukölLoppet tuffar på ganska bra sista halvan också. Jag har inga större dippar utan försöker mata på när det är soliga sträckor för att bli av med dem så snabbt som möjligt. I backar eller när krampkänningarna kommer blir det gångpauser igen. Till slut passerar vi mållinjen på en delad 36:e plats. Tiden 7:43 är ett PB med 1 timme och 22 minuter.

Efter målgång serveras det ingen efterlängtad Jättelångt-öl, istället bjuds det på mat i restaurangen vid torget. Jag är givetvis tvungen att kompensera med en Skebo Bruksöl. 15 minuter senare öser regnet ned.

Positivt

  • Vätskestation 3 hade en ny placering, bakom Edblad-butiken i Gåsvik. Att springa genom en designbutik med applåderande kunder var en ny och kul upplevelse.
  • Goodiebagen var välfyllda i år med. Jättelångt-hoodie, boken Vandra Roslagsleden mm.
  • Ingen större felspringning. Blev räddad vid ett par tillfällen av hjälpsamma medlöpare och åskådare.
  • Arrangemanget funkade lika fint som förra gången.

Negativt

  • Det var lite tråkigt att jag inte tog några bilder eller filmade under loppet. Fokus låg mer på att prestera än att njuta denna gången. Givetvis hann jag uppskatta det vackra landskapet också.

Montrail Rogue Fly

Utrustningsmässigt har jag inget större att klaga på. Banan var så torr och fin att skorna knappt blev skitiga. Fötter klarade distansen utan skavsår, blåsor och nya blånaglar. En handhållen flaska räckte alldeles utmärkt. Jag drack två glas (cola/sportdryck) vid varje vätskestation. Energin hölls uppe med chips, choklad, mina medhavda GT-tabletter och en gelé.

Puh… Varför ska det vara så svårt slänga ihop ett inlägg ibland?

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Twitter, Google och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.

  • morpac

    Ett nöje att läsa!

    • Tack, Morris 🙂

      2013/6/27 Disqus