Årets sista långpass – är huvudet inte med så får hela kroppen lida

Vissa dagar är löpning bara jobbigt. Idag var en sådan dag. Jag startade årets sista långpass kl. 08.30, precis som den organiserade Stockholmsvarianten.

Årets sista långpass

Huvudet började strejka tidigt. Alla raksträckor kändes oändligt långa och jag hade fanimej motvind hela tiden. Inget kom gratis. Egentligen borde jag inte haft något att klaga på. Visst blåste det och regnade lite, men vägen var snö- och isfri. Rena rama lyxen så här års.

Jag hade svårt att hålla nere tempot och valde att tillämpa springa-gå-metoden för att överhuvudtaget orka ta mig runt. 14 minuter löpning och 1 minut gång får kanske bli min melodi under TEC också.

Kroppen mutades med hemgjorda smörkolor, men huvudet fortsatte att negga. Årets sista långpass blev även ett av det segaste. Målet var inte att springa några 6 mil, men 2 timmars pannbensträning blev lite väl futtigt.

Imorn blir det lite återhämtning, sedan är det dags för bokslut.

Kristian

Om Kristian

Jag gillar att springa, helst långt. Ibland blir det ultralångt. Löpning är helt klart den bästa terapin och jag har tydligen en hel del att reda ut. Följ mig på Twitter, Google och Facebook.

Prenumerera på inläggen via RSS, Feedly eller e-post.